IT i skolan – allt annat än IT!

Många effektiviseringsprojekt misslyckas för att man har en övertro på tekniken. Man tror att om man bara inför teknik, så löser sig allt och man får full nytta av investeringen. Men så är förstås inte fallet. Man måste kravställa på tekniken ur ett verksamhetsperspektiv – inte tvärtom.

Under senare år har det skett ett fantastisk investering i datorutrustning och nätverk i våra skolor. Är det möjligen drivet av konkurrensen mellan friskolor och kommunala skolor? Jag vet inte.
Man förser varje elev på gymnasienivå med varsin dator och hoppas att skolresultaten ska bli bättre. Dock gör man i många fall samma misstag som jag nämner ovan. Man glömmer verksamhetsutvecklingen!
Hur ska eleverna använda datorerna? Hur ska pedagogiken utvecklas för att nå bättre resultat med datorer än utan? Det räcker inte med att surfa, skriva rapporter och hantera bilder i datorn. Det krävs mycket mer!!

Det finns lovvärda initiativ, t ex Parasoll i Sollentuna. Det finns säkert många andra inititativ som hjälper till att utveckla elevernas förmåga att använda datorerna i utbldningen på ett effektivt sätt.

Vi har förmodligen bara sett början på en spännande utveckling! Våra barns framtid!!

Annonser

e-tjänster – under ytan?

Offentlig sektor satsar stora resurser på att utöka service och kommunikation till oss medborgare med hjälp av e-tjänster. Det finns eller kommer (beorende på offentlig myndighet) ett stort antal e-tjänster som gör det lättare för oss medborgare . Vi kan söka information, lämna uppgifter mm var och när som helst. Skatteverket och Försäkringskassan framhålls ofta som goda exempel.

Tyvärr är det inte alltid lika välordnat under ytan, i den offentliga organisationen. Många kommuner köper e-tjänsteplattformar som i många fall genererar e-tjänsten ett mail som måste hanteras i en vanligt omodern handläggarprocess.

Om man tog stegen direkt och effektiviserade handläggarprocesserna samt såg till att indata kvalitetssäkrades och kontrollerades mot befintliga data, skull både medborgarna och medarbetarna bli vinnare!

Har barnen tråkigt – stick till dem en padda!

Dagens barn har fantastiska ”möjligheter”. Så fort de har en tråkig stund, får de underhållning via smarta telefoner, surfplattor eller spelkonsoler. De kan direkt se på film eller försvinna in i spelets värld.

Hur ska man se på detta som förälder? Bra eller dåligt?

En risk är att de aldrig har tråkigt och inte ser en ”skillnad” mellan tråkigt och roligt. Kan man ha roligt hela tiden? Krävs det att man då och då har tråkigt för att uppskatta det roliga?

Ska man vara mer återhållsam för att inte skapa vanor att hela tiden få någon ny ”kick” via spel, surf eller fil?