Alla ska med, även Leksand, Hallstahammar, Orust……

För några år sedan avsatte Stockholms stad 600 mkr för utveckling av e-tjänster – ett unikum i Sverige. De kunde göra det bland annat i kraft av sin storlek.

Men hur ska små kommuner kunna klara att tillhandahålla e-tjänster till medborgarna utan att tära på budgeten för vård, skola och omsorg?

Mediankommunen har inte mer än 15 243 invånare. Leksands kommun, Hallstahammars kommun och Orust kommun ligger precis under. Minsta kommunen Bjurholm har inte mer än 2 431 invånare.

(Medelkommunen har cirka 32 700 invånare. Straxt under ligger Katrineholm, Danderyd och Eslöv. )

Kommunerna står inför några stora utmaningar:

  • ökande krav på service från invånare, näringsliv och föreningar
  • gamla is/it-system som inte är kravställda för att kunna kommunicera via e-tjänster
  • ofta en hög medelålder, inom kort kommer många av medarbetarna att gå i pension
  • ökat behov av resurser inom vården för att klara den kommande ålderspuckeln i befolkningen (allt fler blir allt äldre)

Man kan göra utmaningarna till möjligheter!

Genom att effektivisera administrationen kan administrativ personal som går i pension, ersättas av resurser i vård, skola och omsorg.

För att få resurser till e-förvaltningsutvecklingen måste de samverka och gå samman för att göra gemensamma investeringar. Genom SKL:s CeSam, Sambruk och andra inititativ kan de dela investeringar.

Men det kanske inte räcker. Står vi möjligen inför  en ny kommunreform? Genom att slå samman små kommuner till större, får de mer resurser för att klara utvecklingen. Kanske är det dags att damma av Svegfors utredning om regioner?

Självklart måste hänsyn tas till demokratiaspekten när makten flyttas längre från medborgarna.

Sammantaget är det viktigt att se till att alla medborgare så långt som möjligt får tillgång till samma nivå på service, oavsett kommunstorlek.